Doggy love

Gamlingen och lillen
Raw raw, oh la la.
Another day, another.. day.
"Have you ever been told that you have a kidney disease?"
Kunde inte låta bli att börja asgarva åt den frågan. Som att det var någonting som någon berättar för en och man ba "Ah fan, jobbigt, det visste jag inte". Haha, ingenting går upp mot lite humor på tandläkarkliniken.
När jag kom in sa Mr Dentist att han skulle kolla om min tand var död, vilket alla symptom tydde på. Och jepp, det var den. Har sovit för mycket på rygg så nerverna har klämts, skapat en inflammation och pulpan har dött. Great. Så han fick påbörja en rotfyllning. Det var inte alls besvärligt eller smärtsamt, och bäst av allt var priset. Trodde det skulle gå på ett antal tusen, eftersom jag är utlänning och dental care vanligtvis är svindyr. Men nicht, det kostade 15 pund! Så jag och Sofia firade genom att gå på McDonalds.
Så idag mår jag bättre i tanden. Fortfarande lite öm men inte i närheten av hur jag mådde igår. Har kunnat plugga och äta normalt så jag är glad.
Resten av veckan kommer spenderas på rummet och på biblioteket är jag rädd för. Eftersom exams närmar sig snabbt och vi inte har några lektioner kvar i skolan är det bara plugga-plugga-plugga som gäller. Kommer bli en lååååång vecka. Ska försöka underhålla mig själv (och er) genom att göra om bloggen lite. Känner mig lite som en hypocrite att det står "Sofie *hjärta* Scotland" när jag snart ska fly landet. Lollo, jag behöver nog lite hjälp.
Hur ska man veta vad som är bra för en när man ännu inte vet någonting om världen?
Har suttit och kollat på universitet igen. En daglig syssla som inte verkar komma till någon ände. Tänk att det ska vara så svårt att välja rätt. Tänk om det jag väljer inte funkar, eller om jag ångrar mig? Hur ska man veta vilka universitet som är bra, och vilka som är dåliga? Kanske fashion marketing är för snävt? Men inte ska jag välja någonting bara för "att" heller. Gud alltså, vad problematiskt livet kan vara.
Det enda jag är säker på är i alla fall att Heriot-Watt inte är någonting för mig. Det känns bra.
Great pain.
Istället vaknar jag på morgonen av en enorm smärta i en av mina tänder. Tydligen har jag legat på magen och bitit ihop käkarna så en av mina tänder (som jag tidigare haft problem med) är öm och gör jätteont. Smärtan försvinner dock lite under dagen så vi bokar biobiljetter och åker in till stan. Men när vi börjar äta på Jimmy Chung's kommer smärtan tillbaka - 100 gånger värre. Varje tugga jag tar är ett helvete, och då och då råkar jag smälla ihop den onda tanden i överkäken med motsvarande i underkäken och dör lite inombords. Eftersom vi redan beställt biljetter och jag verkligen sett fram emot att se nya Twilight-filmen ignorerar jag tanden och följer med till bion. Innan den börjar köper jag en whiskey (blä!) i bowlingbaren - har hört att det ska döda bakterier. Det hjälpte under ungefär tio minuter. Väl inne på bion började jag bli desperat. Från att den första reklamen visas börjar jag önska att filmen snart ska ta slut så jag kan gå hem och slänga i mig hundra Ibuprofen, och om New Moon var bra eller dålig kan jag inte svara på för mina tankar var helt ockuperade av smärtan, som nu började leta sig upp i tinningen på mig också. Till och med ner i min vänsta arm kände jag som ett obehagligt kittlande, antar att det var nån nerv som hamnat i kläm nånstans.
När vi kom hem tog jag tabletter och förväntade mig att det onda åtmistone skulle avta. Icke. Jag sov sammanlagt en timme under natten, en halvtimme i taget. Resten av tiden spenderades med att svära/gråta/stöna/leta efter mer whiskey i grannes kylskåp. Hela dagen idag skulle jag plugga men jag har bara legat i sängen och läst en bok för att distrahera mig själv från att tänka på hur ont det faktiskt gör.
Seriöst, har ni någon gång haft ordentlig tandvärk? Det är verkligen ingenting att leka med. Tror inte jag kan jämföra det med någon annan smärta. På något sätt blir det extra jobbigt när smärta sitter i ansiktet, det blir så svårt att bortse ifrån då. Har man ont i benet sitter det längre ifrån "mig" d.v.s. min hjärna och man kan hantera det. Tänderna sitter väldigt mycket närmre.
Hur som helst, för en stund sen gav jag upp och ringde till en emergency dental service och jag har tid klockan 8.10 ikväll. Jag vågar inte hoppas på för mycket, men det minsta man kan begära är väl lite starkare smärtstillande. Min gissning är att jag har en inflammation i tanden och har jag otur måste den rotfyllas. Dock vill jag helst göra det i Sverige, så om de bara kan ge mig lite penicillin här hade det varit perfa.
Underbart att sådant här händer precis när man ska ha exams. Hurra, hurra!
Sorry för min gnällighet, men jag tycker jag är värd att tyckas lite synd om. Detta önskar jag inte min värsta fiende.
Rumpstek
UPPDATE

Wunderkid
Jättelöjlig artikel men anyway. Jag gick in och kollade på hennes blogg, och hon är verkligen fascinerande. Hon är 13 år, alltså ett barn, och vet mer om mode och design än vilket 50-årig modefreak som helst. Hon skriver bättre och mer engagerat än någon jag stött på tidigare. Och hon har en helt unik stil:
'I like to think I'm a mix of Little Lu Lu and Iggy Pop, with a bit of Snoop Doggy Dog. I spend my time wearing out crayons and watching Arthur, and taking a rest now and then to try out the latest Margiela DIY, which has most recently resulted in a tire around my neck. I take part in a rap group with a pirate, and we write about Japanese designers and furry vests. Pleasure to make your acquaintance.'
Sa jag att hon var TRETTON år?

Expensive bakery
Om det finns någonting ätbart som är in fashion just nu så är det macaroons; franska små mandelmarängkakor i olika färger. Antingen är det för att de är så otroligt goda som folk påstår (har inte smakat själv), eller för att någon kändis här och där har setts ätandes dem. Hur som helst, nu har några designers gått ihop med det franska lyxbageriet Laduree för att skapa lyxmacaroons lagom till jul. Det går ju inte att komma undan att de är ganska söta:



Ich bin ein plugghäst
Det är bara ungefär två veckor kvar tills exams. Två veckor! Om två veckor har jag fyra gigantiska prov som jag förväntar mig, enligt egen standard, att få A på. Let's see how that goes. En sak man kan vara tacksam över dock är att vi idag hade våra sista lectures. Imorgon är det tutorials och sen har vi hela nästa vecka fri. Den kommer förmodligen tillbringas på biblioteket. Läste för övrigt att biblioteket kommer ha öppet 24/7 hela sista study-veckan. Jag hoppas att jag slipper utnyttja de extra timmarna för ofta.
Eftersom jag kommer byta skola behöver jag egentligen inte avsluta mina kurser, eller åtminstone inte få bra betyg på dem. Men jag tycker ändå det är viktigt att försöka få så bra betyg som möjligt, så jag kan se vart min nivå ligger och känna att jag har fått ut någonting av mina timmar av slitplugg.
Hoho, nu ska jag muntra upp mig själv med lite.. jaa.. lite facebook kanske. Ciao!
Sofias födelsedag!


Efter the Dungeons åkte vi hem för att göra oss i ordning och överraska Sofia med lite bubbel-skål! Vi tog bussen in till stan vid åtta där vi åt på en jättefin italiensk restaurang, Gusto. Jag åt räkor, musslor och bläckfisk med saffransrisotto, supergott!


Sen gick vi till Tonic, en cocktailbar nedanför George Street. Där träffade vi våra kära norrmänsvänner som drinkade med oss och sen följde med till Le Monde där vi shottade goda (kahlua, vodka+lime, Corona) och äckliga (Peders fruktansvärda tabascoshots) drinkar.



I figured out how to use the black/white function on my camera thanks to Julie!
Familjehelg
Väldigt dålig uppdatering under hel.. ÅH DET DÄR JÄVLA BRANDLARMET ALLTSÅ! SKRÄMMER LIVET UR MIG VARJE GÅNG.
Hrm, dålig uppdatering under helgen. Min familj var här så jag var busy busy hela tiden. I fredags åkte jag för att hämta dom på flygplatsen. Planet var sent så jag satt och drack en blaskig kaffe och äcklig kaka i en och en halv timme. Men åh vad kul det var när de kom ut från bagageupphämtningsrummet (?). Josef kom springande mot mig och kramade mig jättelänge och de andra var lite glada. Kändes konstigt att se dem efter så lång tid.
Vi åkte till deras hotell, vilket var ett typiskt brittiskt Fawlty Towers-guest house - precis som mamma och pappa hade önskat. Blommiga väggar och en glad tjock liten skotsk ägare som visade oss runt hela huset. På kvällen tog jag dem till The Filling Station, en pub som vi tjejer har ätit på några gånger tidigare. Tyvärr fick jag extrem magknip när jag skulle äta, fick knappt ner en bit av min goda beer battered fish & chips. Var lite rädd att jag inte skulle kunna ta med Lollo ut på kvällen som jag lovat, men bestämde mig för att strunta i magen och ha kul istället.
Jag och Lollo åkte till campus där jag visade henne mitt rum. "Vad litet det är" var hennes första kommentar. Well, ja. Det är ett studentrum. Vi gjorde oss i ordning och joinade de andra tjejerna som hade förfest på nedervåningen. Vid tolv åkte vi till Bacaro och drack french martinis och tvingade Truls att bjuda på shots. Efter det stack alla till Opal Lounge, men jag, Lollo och Sofia halkade efter av en eller annan anledning (Sofia+höga skor) så när vi kom fram kom vi inte in för det var för fullt. Mig gjorde det ingenting, för jag hade fått ont i magen igen. Vi åkte hem och åt potatismos med kyckling och bearnaisesås (som mamma och pappa tagit med från Sverige eftersom det inte finns i detta ocivilicerade land!) tills vi somnade.
På lördagen kom resten av familjen hit för att kolla runt på campus. Vädret var riktigt tråkigt så touren blev inte jättelång. "Vad litet ditt rum är" sa mamma och pappa. Herregud, vad trodde dom? Att man fick var sin suite med dansgolvsyta? Efter rundturen åkte vi in till stan och Sofia följde med. Det forsatte ösa ner så vi gick först in på Princes Mall och sen till en kinesisk all-you-can-eat-buffé. Det var nice. Jag är en extrem bufféätare, tar alltid så mycket jag kan första omgången i rädsla att det ska ta slut så jag istället sitter med en gigantisk hög mat som jag inte orkar äta. Och ändå vill jag gå en gång till så jag inte missar någonting. Har väl någon slags överlevnadsinstinkt som sätter in när det finns obegränsat med mat men som jag tror kan ta slut när som helst. Jaja.
Sen gick vi runt i gamla stan ett tag. Det finns många små gränder och gator som man kan strosa omkring på. Jag var på jakt efter ett par gröna skotsrutiga strumpbyxor så jag gick in i varje turistaffär som fanns. Hittade inga fina. Vi gick upp till slottet och kollade. Därifrån har man jättefin utsikt över Edinburgh och det är konstigt att jag inte har gått upp där tidigare. Antar att man inte gör såna turistiga saker när man är s k "fast boende" hehe.
På kvällen hade jag lovat Josef att han skulle få följa med mig till campus och att vi skulle ha filmkväll. På Fopp i stan köpte jag en av mina favoritfilmer som liten; "The Witches" av Roald Dahl. Den + pizza + massa godis blev en väldigt mysig kväll.
På söndagen åkte Josef och jag ännu en gång in till stan där vi mötte upp resten av familjen. Vi gick på stan, jag visade mamma och Lollo Jack Wills-affären, vi fikade och sen gick vi på ghost tour. Det var Josef som så gärna ville, men när vi väl var nere i valven tyckte han det var jättetråkigt för guiden pratade bara engelska så han förstod ingenting. Senare på kvällen åt vi på en restaurang i nya delen av stan. Jag beställde lamm för första gången och det var supergott. Även om de andra inte skulle åka hem förrän på måndagen var jag tvungen att säga hejdå redan efter resturangbesöket, för vi skulle inte ha tid att ses dagen därpå. Efter kramar och pussar stod jag och väntade på bussen i regnstorm i en kvart. Hatade Skottland lite när vatten började tränga in igenom alla mina kläder och skor.
Jag har haft en jättekul helg i alla fall, och ni har orkar läsa allt så vet ni varför! Igår var Sofias födelsedag så det får jag skriva om senare. Men nu ska jag plugga.

Hipp Hipp Hurra för Sofia!
Har varit sjukt kass på att uppdatera, men la familia har varit här så har varit busy busy. Skriver mer sen.
Puss
Underlig natt
Det börjar med att jag befinner mig i ett land där invånarna är strutsar. Plötsligt skriker strutsarna "Gulingarna kommer!" och då fick jag sätta mig på en strutsrygg och skynda mig till närmsta bergstopp. Gulingarna visade sig vara gigantiska uppblåsbara giraffer som, enligt strutsarna, kom då och då för att förstöra deras land (denna del påminner mig om någonting, en bok eller film, men kan inte komma på vad..)
Sedan befinner jag mig plötsligt på en kryssningsbåt med min familj och vänner. Jag känner mig jättekonstig, deprimerad och arg på allt och alla. Världen är helt dimmig och jag har en stor klump i magen över någonting, väldigt underlig känsla. Jag träffar Sofia som säger att vi ska gå en promenad men det visar sig att hon istället blivit assigned att ta mig till sjukhuset för en intervention. För guess what; jag är alkoholist. Först vägrar jag inse det, gråter och skriker och beter mig som en galning. Jag förstår inte hur jag kan vara alkoholist; jag dricker bara högst en gång i veckan. Men enligt mina doktorer har jag druckit mycket varje dag för fast mitt medvetande har suddat ut det. Sen låter jag mig läggas in på sjukhuset, där mina föräldrar hälsar på mig och berättar hur de varit oroliga för mig i flera månader. Dessutom har jag fått ett nytt syskon, en liten bebis (tror det är mitt undermedvetna som räknar in vår nya lilla valp i familjen). Jag ligger i rehabsängen i flera dagar, och Mimmi H är där för att underhålla och hjälpa mig. Hela tiden är det folk omkring mig som viskar och tittar på mig som att jag ska explodera eller få ett anfall, och min värld är totalt snurrig genom hela drömmen.
Det är ganska najs att vakna på morgonen och inse att man inte har ett spritberoende faktiskt. Eller uppblåsbara giraffer jagandes efter en.
Underlig natt
Det börjar med att jag befinner mig i ett land där invånarna är strutsar. Plötsligt skriker strutsarna "Gulingarna kommer!" och då fick jag sätta mig på en strutsrygg och skynda mig till närmsta bergstopp. Gulingarna visade sig vara gigantiska uppblåsbara giraffer som, enligt strutsarna, kom då och då för att förstöra deras land (denna del påminner mig om någonting, en bok eller film, men kan inte komma på vad..)
Sedan befinner jag mig plötsligt på en kryssningsbåt med min familj och vänner. Jag känner mig jättekonstig, deprimerad och arg på allt och alla. Världen är helt dimmig och jag har en stor klump i magen över någonting, väldigt underlig känsla. Jag träffar Sofia som säger att vi ska gå en promenad men det visar sig att hon istället blivit assigned att ta mig till sjukhuset för en intervention. För guess what; jag är alkoholist. Först vägrar jag inse det, gråter och skriker och beter mig som en galning. Jag förstår inte hur jag kan vara alkoholist; jag dricker bara högst en gång i veckan. Men enligt mina doktorer har jag druckit mycket varje dag för fast mitt medvetande har suddat ut det. Sen låter jag mig läggas in på sjukhuset, där mina föräldrar hälsar på mig och berättar hur de varit oroliga för mig i flera månader. Dessutom har jag fått ett nytt syskon, en liten bebis (tror det är mitt undermedvetna som räknar in vår nya lilla valp i familjen). Jag ligger i rehabsängen i flera dagar, och Mimmi H är där för att underhålla och hjälpa mig. Hela tiden är det folk omkring mig som viskar och tittar på mig som att jag ska explodera eller få ett anfall, och min värld är totalt snurrig genom hela drömmen.
Det är ganska najs att vakna på morgonen och inse att man inte har ett spritberoende faktiskt. Eller uppblåsbara giraffer jagandes efter en.
YES!

Han ser lite smått uppstoppad ut på den här bilden, men kolla så fin han är. Han är min! Nu gäller det bara att hitta ett passande namn. Några förslag?
När man har tråkigt en måndagkväll..

Vi satte bordet i korridoren för det kändes trevligare

När jag lurade Julie att man skulle ha ett kort bakom öronen när man spelade pyramiden, trodde Sandra på det. Det satt sen där hela kvällen.

Sofia och Sandra hade dekorerat borden med servetter.. från toaletten.

Very important and interesting conversation *this picture is arranged*

Sen började vi alla stå på händer

Julie and Sandra had fun together!

Sofia var inte så duktig på att stå på händer.
FAMILJEN LUNDBERG SKAFFAR HUND!!!!!!
HERREGUD HERREGUD HERREGUD, jag är som ett barn på julafton. Bästa beslutet någonsin! Antingen blir det redan nu, en liten valp som är fem månader eller så blir det i maj/juni. Jag hoppas det är nu så jag kan ha någonting att mysa med i jul.

Kolla så fina dom är!
Tomatsuppe
Har precis ätit tomatsoppa, om någon undrar. Jag kom på att det faktiskt är första gången sen jag kom till Skottland som jag ätit soppa. Sjukt va? Hemma äter jag det ganska ofta, och eftersom det är 1. billigt och 2. lätt att laga borde det vara storfavoriten hos en student som moi. Men nicht, jag spenderar tid och pengar på att göra komplicerade rödvinssåser och stekmarinader istället.
Idag på franskan sa vår lärare till oss allihop att hon inte har sett någon progress i klassen. Ajdå. Ärligt talat beror det mycket på hennes teaching. Hon är fransyska och har lite problem med engelskan, vilket innebär att vi får problem att förstå vad hon säger och menar. Dessutom verkar hon tro att alla i klassen är grammatiska genier och kan alla termer för allting i både engelsk som fransk grammatik. Och det kan vi inte. Så mamma o pappa, förvänta er inte ett A i franska!
Igår började jag skriva på mitt personal statement på nytt. Om jag ska söka in på en annan skola måste jag ju ha ett uppdaterat PS, och dessutom ska det vara fashioninriktat. Det är ganska stor skillnad från att söka till en businesslinje t ex, för man måste ha ett faktiskt intresse och passion för det man ska läsa. Får hoppas att det blir bra. Än är det några meningar långt.
Den skola jag tänkt söka in på är the London College of Fashion där jag i så fall kommer läsa Fashion Management (Marketing; Retail; Merchandising; Buying). Och min inriktning blir då marketing. Jag tror det är ganska svårt att komma in men jag får hoppas på det bästa. Jag tänker söka till andra skolor också, det finns en del att välja på.
Så, yes. Jag har bestämt mig (till 99%) att jag flyttar hem efter jul och börjar skolan igen i höst. Väldigt tråkigt på ett sätt, kommer sakna Sofia, Sandra, Ella och alla andra här. Men ibland måste man bara följa sitt hjärta och göra det man tror är rätt för en själv.
By the way, nytt tillägg på önskelistan
- Laptopfodral i läder

Jag tror det är detta Sandra har och det är verkligen jättefint. Från Ordning & Reda
Gimmie!
Själv har jag hittat de första sakerna jag kan lägga till på "Sofies önskelista". Allt nedan ifrån Jack Wills:
1. Rosa tröja
2. Helt u-n-d-e-r-bar kjol



TACK SARA!


Juligt kuligt
Igår gick jag und Sofia ut i Edinburgh. Det var kuligt. Vi var på Opal Lounge. Idag har vi gjort klart våra tutorials för denna veckan och ska nog ut och äta lite middag i stan någonstans.
På tisdag ska jag handla julklappar. Någon som önskar sig något speciellt? Själv kommer jag med en lista inom några veckor.

Helsingborgssyndromet
Det är inte snyggt att vara sjukligt solariebrun på vintern. Det är verkligen inte det.
Baksidan av att bo i halls.
- Strykbrädan stod mitt på golvet, upp-och-ner-vänd och med min pastasil hängande på den
- Strykjärnet satt fast i mitt skåps handtag, 1.5 meter från golvet
- Vattenkokaren stod på fläkten
- Ugnsvantarna och några paket chokladpulver låg i mackgrillen
- Min bestickslåda var utdragen och placerad på bänken
- Soppåsen stod på spisen
Förutom detta var köket allmänt stökigt; ostbitar på golvet, pizzakartonger, smulor på bänkskivorna, hundra ton disk. Jag blev så chockad att jag inte visste riktigt vart jag skulle ta vägen. George, en mer lugn och sansad kille som aldrig är med och festar, kom in och hjälpte mig plocka undan. Och sen upptäckte jag det värsta - någon hade tagit min cheese cake som stod i kylen! Det gjorde mig uppriktigt sagt ledsen, för att sno mat från någon annan är att gå långt över gränsen. Jag knackade på hos Grant, en av killarna i mitt kök, och frågade vad som hade hänt och vem som tagit min cheese cake. Även om det förmodligen inte var han som stökade ner sitt eget kök så, så var det säkert en av hans idiotkompisar. Han sa att han var så full att han inte kom ihåg någonting från gårdagen. Mhm.. Jag sprang ner till Sofia och Ella för att avreagera min ilska. När jag kom tillbaka upp för att laga frukost stod min cheese cake på bänken - helt nedfrusen. Någon hade tydligen tyckt det var jättekul att lägga den i frysen över natten.
Seriöst, världen är full av idioter. Synd att så många av dom har hamnat i min korridor.
2012

Hellu!
Eftersom vi kände oss lite sega idag bestämde vi oss för att gå på bio istället för att gå ut. Det var jag, Ella och Sofia (Sanda den lyxliraren är i London med Keili) som såg '2012' som hade premiär idag.
Filmen handlar om världens undergång år 2012. Det gjordes inte riktigt klart varför, men enligt de gamla maya-indianernas kalender kommer alla planeter i vårt solsystem stå i linje med varandra och... därför går jorden under? Anyway, det finns en miljard hemsidor dedikerade till detta så det är bara att googla fram om ni vill ha en lite mer intelligent beskrivning.
Jag förväntade mig lite Hollywood-stuk, såklart. Det är ju oftast så med de dyra superhypade filmerna, och det gör abslout ingenting. Det brukar vara underhållande. Men den här filmen var definitionen av en typisk Hollywoodfilm. Det var så mycket specialeffekter, så många sammanträffanden, så mycket explosioner och tusen andra klyschor att det blev för mycket. Vi satt och skrattade igenom en stor del av filmen, det blev liksom löjligt.
Som när John Cusack, som spelar huvudrollen, kör en limousine genom ett Los Angeles som bokstavligen rasar runt omkring honom och lyckas undvika ALLA hinder - flygande lastbilar, rasande skyskrapor, sprickor ner till jordens inre, exploderande bilar osv.
Och när Amanda Peet och hennes man står i mataffären och mannen säger 'I don't want anything to keep us apart', och sekunden efter bildas en gigantisk spricka emellan dem så de, ironiskt nog HEHE, separeras.
Eller när deras flygplan, som de turligt nog lyckats hitta, egentligen ska kraschlanda i Stilla Havet hamnar mitt på (p.g.a. förflyttningar av jordplattorna) en glaciär i Kina - landet som var deras mål från början. Hallelujah!
The list goes on..
Men äsch, jag ska inte vara för negativ. Om man bara accepterar det faktum att det är en väldigt överdriven och overklig film var den ganska underhållande, och jag blev till och med lite tårögd vid vissa känslomässigt laddade scener. På ett sätt är det kanske bra att filmen är så orealistisk, för då associerar man den med den verklige 2012-hysterin som faktiskt existerar och kanske börjar ifrågasätta den. För ärligt talat, jorden kommer inte gå under år 2012.
(nu hoppas jag verkligen att jag har rätt, annars kommer jag känna mig lite dum)
Vi hade jättemysigt i alla fall. Efteråt gick vi till en bowling/spelhall med bar och restaurang. Kändes väldigt USA à la 70-tal (tänk Grease). Jag feelade atmosfären så jag tog en öl.
Nu är det dags att lägga sig. Imorgon är det plugga som gäller för mig. Började läsa lite microeco innan i min säng men somnade efter ungefär fem minuter.
Godnatt och sov gott.
___________________________________________________________________________________________
Update: Var tvungen att kolla in en av dom där domedags-siterna för att se vad grejen egentligen handlar om. De verkar inte riktigt ha bestämt sig än för vad som faktiskt kommer hända:
'There is zero scientific evidence that anything will happen, but there are numerous things that could easily threaten the human species in the year 2012, such as a geomagnetic reversal, asteroid strike or supernova. Or something more intimate, like a flu pandemic, or a nuclear war.'
I feel safe. Läs mer på: http://survive2012.com/
FREDAG!!
Solen skiner i Edinburgh och det är bara en vecka kvar till min familj kommer och hälsar på! Det ska bli så mysigt. Jag får visa dem runt stan, även om jag själv inte känner den helt och hållet ännu. Lite improvisation funkar nog ;) Och det är helg. Hallelujah!
I onsdags kväll var jag och tjejerna i stan för lite mitt-i-veckan-drinkar. Vi gick först till Le Monde, en väldigt 'snygg' bar på George Street, där vi åt tapas och drack vin. Efter det stack vi till Under the stairs i Old Town igen. Det blev inte så sent p.g.a. skola dagen efter, men vi hade trevligt ändå. Här kommer lite pixus:

Juldekorationer och tre glada flickor på Le Monde

Tapas plate: Hummus with pita, mozzarella fingers and springrolls

Fina drinkar + Ellas stulna julgranskula

Tonje

Just because Julie loves us so much!
Vill ni veta..
Flaws
Nåväl. Today is a good day. Idag hade vi en presentation om synergy och den gick superbra. Jag var en aning nervös och det märktes kanske lite (de flesta är ju faktiskt nervösa vid presentationer), men jag fick jättebra feedback från både klassen och läraren, och känner mig nöjd. Dessutom fick vi tillbaka ett av våra mid-termtests i accounting och jag fick 20/20. A very good day indeed.
Nu ska jag snart på circuit training. Pussi
vuxenlivet
Åh jag har så mycket att tänka igenom just nu. Det bara snurrar och snurrar i mitt huvud, och just nu har jag ingen aning om vart det kommer sluta. Kommer jag gå kvar här efter jul? Ska jag byta program, byta skola? Och i så fall, till vad? På ett sätt är det spännande att se fram emot någonting helt nytt, men på ett sätt är det tröttsamt att behöva gå igenom hela söka-skola-och-boende-och-räkna-budget-processen igen.
Det jag ska ägna de närmsta dagarna åt är att maila till allt och alla jag kan komma på som skulle kunna ha någon slags input i ämnet. Om man tänker efter känner man många intressanta människor som gör intressanta saker. Lite perspektiv skadar aldrig.
Ciuo
Makes me wanna buy a trenchcoat
Scott Schuman, The Sartorialist, har gjort ett jobb för Burberry där han fotograferat everyday-people i Burberry trenchcoats runtom i världen. Jag älskar att gå in The Sartorialist och få inspiration - eller helt enkelt bara kolla på de fina bilderna. Det är något mystiskt över Scott Schuman som gör det så mycket mer spännande. Jag vill inte riktigt veta vem han är. Bara att han smyger omkring någonstans i världen och tar vackra blder på vackra människor.
Still sleepy
Tired brainzzzz.
Skulle egentligen bara säga godnatt.
Godnatt.
schmutssss

Ser ni?!
GRATTIS PAPPA!
jag och min söta pappa
Anledningen till att jag inte grattat pappa är att jag har sovit till klockan halv tre idag. Halv tre! Ibland förstår jag mig inte på min egen kropp. Varför är jag så trött nu plötsligt? Visst jag var uppe ett tag igår, men jag gjorde ingenting ansträngade alls. Eller ja, jag åt massa godis. Kanske kroppen blir trött av att bryta ner allt.
Hur som haver. Jag färgade mitt hår igår och det blev för mörkt. Vill ha ljusbrunt, det blev mörkbrunt med lite röda inlag. Det är en fin färg men vet inte om det passar mig. Jag bad Sofia köpa mer färg idag när hon kommer hem i en lite ljusare variant.

Guten morgen
Jaha, vad ska jag ägna resten av dagen åt då? Funderar på att åka in till stan. Sofia sov hos sin kompis där, så kanske möter upp henne. Egentligen vill jag till ASDA och köpa hårfärg men vet inte om jag orkar åka hela vägen dit. Well well. Nu ska jag i alla fall äta lite frukost. Tjohej!
Domino's delivery: check!

Me-mys
Dock önskar jag verkligen att jag kunde vara i Båstad ikväll och fira Michaela tillsammans med Martin och alla andra. Man får lite hemlängtan när man sitter i sin ensamhet och grubblar. Hoppas att ni alla som ska dit har jättekul!
Vad ska det där betyda?

Btw, hade jag en helt sinnessjuk dröm. Jag var på en urspårad fest där tre personer (varav en var Filip Mineur av någon anledning, dont's ask why) hade gjort något olagligt - tror de hade gjort sönder en staty - så en gigantisk militärhelikopter kom och försöka skjuta ner dem. Det var very dramatiskt.
Shoe issues
Jag blev så ledsen, för jag hade verkligen letat i H E L A Edinburgh efter snygga stövlar och dessa var de enda. I hela stan! Så jag bestämde mig för att inte låta storleken knäcka mig. Stövlarna ska passa en dag, kosta så många skavsårsblåsor det kosta vill! Så om ni ser mig komma haltande någonstans vet ni att det är för att jag håller på att vinna över stövlarna - inte tvärtom.

My precious från Dune
Framtidsplaner
De senaste två månaderna har varit jättebra. Jag har lärt mig mycket, träffat roliga människor och upplevt saker jag aldrig gjort tidigare. Det känns bra. Men det är också någonting i mitt inre som ibland dyker upp och frågar "Sofie, är det detta du vill göra?". Någonting jag har lärt mig är att det brittiska universitetssystemet inte lämnar mycket rum för kreativitet och initiativtagande. Jag jämför med hur det var på ProCivitas, där vi hade engagerade och passionerade lärare, ambitiösa och målmedvetna elever, och intressanta, kreativa skoluppgifter. På Heriot-Watt (och brittiska uni's överlag verkar det som) saknas detta. Kanske är det en del av kulturen, kanske är undervisning i Sverige annorlunda. Men jag saknar att känna spänning inför en uppgift i skolan. Att använda huvudet till mer än att banka in en massa textboksinformation om teoretisk ledarskap och accounting.
Jag gillar ekonomi, management, och jag hade till och med kunnat gilla accounting om jag fick en engagerad, pedagogisk lärare. Det är inte ämnena i sig det är fel på - det är bristen på ambition och nytänkande hos såväl lärare som mina medstudenter. Det ger ingen stimulans. För många är det säkert tillräckligt, men inte för mig.
Det är mycket möjligt att det blir bättre. Folk pratar om att första året ska vara lite si-och-så för att folk ska kunna sätta sig in i universitetslivet. Waste of time kan jag tycka, men det kanske behövs för vissa. Jag tror bara inte att jag är en av dom. Under årets gångs tänkte jag kolla runt efter alternativ. Nu när jag känner att jag vet bättre vad jag är ute efter kan jag sortera hitta utbildningar jag tror passar mig. Jag tänker definitivt stanna kvar i Edinburgh resten av skolåret - jag har kul och jag gillar verkligen Skottland - och sen får vi se vart vägen bär. Kanske är jag kvar mina fyra år, kanske flyttar jag någon annanstans. Jag vet bara att jag måste göra det jag brinner för. Tills dess kommer jag ge 110% här på Heriot-Watt.
COVER NR. 2

Good girls gone bad.
The ‘Girls’ collection looks at the continuing media-led sexualisation of childhood and raises questions about our collusion in the deification and commodification of female child stars, from Shirley Temple to Britney Spears. - Annika Kevans

Brooke Shields

Lindsay Lohan

Britney Spears


Shakira
MY VERY OWN COVER

Ricky Gervais lost brother?
Man lär sig något nytt varje dag
Runner up: Jag börjar få Silvsteds-syndromet. 'Hi jag är Sofie and jag har lived i Scotland for so long att jag inte kan prata Swedish ordentligt'
Tututu

Tråkmåndag
Me love IKEA FOOD
Idag har varit en ganska seg och trist dag. Man brukar säga att folks sinnesstämning beror på vädret och det tror jag stämmer. Vaknade till regn, regn hela dagen, regn hela kvällen. Lite illa att jag flyttat till Skottland om jag blir så påverkad av väderleken, vara-glad-oddsen är inte riktigt på min sida här. Jag önskar att det kom lite snö. Snö gör mig glad även om det är kallt. Det påminner om barndom och julen och böcker jag brukade läsa när jag var mindre, som Narnia.
Snart kommer familjen hit. Om 18 dagar för att vara exakt. Det ska bli så mysigt att visa dem runt lite. Tyvärr kommer vi inte kunna hänga så mycket i mitt lilla rum på campus, men de har hyrt en lägenhet i New Town som ser jättefin ut. Jag har lovat både Josef och Lollo att de ska få sova här en natt var (Josef och jag ska ha filmkväll; Lollo ska med oss ut och pardey!). Twilbefun.
Buh!

Halloween weekend. Sandra hade inte så jättemånga bilder men här är några:









I feel so very Swedish
Tänk vad underligt det är att man helt plötsligt gillar såna typiskt svenska saker. Hemma äter jag inte ens sill eller kaviar.
Hallowparty
Det blev en lyckad kväll igår, trots problem med att hitta kostymer. När vi åkte till ASDA vad vi övertygade om att vi skulle hitta någonting att ha på oss bland de miljarder halloweengrejer vi sett där förra veckan. Vi kommer fram och upptäcker; DET FINNS ABSOLUT INGENTING KVAR! Allt är totalt urplockat, inte ens några masker kunde vi hitta. Efter en stunds panik sprang Ella och Sandra iväg och kom tillbaka med fyra dräkter - för sjuåringar. Perfekt, sa vi och betalade och åkte hem.
Det blev en del klippande, syande (är det ett ord?) och annat innan jag kunde få min sjuårings-catsuit att passa. Var nog meningen att den skulle sitta löst på ett barn men på mig satt den som en kroppsstrumpa. Haha, vi såg ganska roliga ut tror jag men åtminstone körde vi inte på slutty nurse/maid/cop-klichéen.
När vi kom till Axel vid sju (vi hade lovat att komma tidigare för att hjälpa till) satte vi upp spindelnät i hela lägenheten och städade lite. Axel hade gjort världens godaste pastarätt med sallad och vitlöksbröd till oss, supergulligt. Vi satt alla och åt framför TV'n och det kändes precis som hemma. Tänk att jag inte har kollat på TV på två månader!
Vid nio kom fler folk och jag hade jättekul hela kvällen.

Min catsuit pre-klippande/syande. Mind you att jag fick bara precis på mig den i det här tillståndet. Den satt extremt tight och den var inte speciellt vacker.

Jag försökte sminka mig 'läskigt' genom att ha överdriet mycket ögonskugga. Tror inte jag lyckades precis, såg mest underlig ut. I håret band jag fast en del av Sofias avklippta tyllkjol. Man tager vad man haver.