Hamburgare utan bröd?
För mig har hamburgare utan bröd alltid varit ett stort nej. Kalla mig töntig men hamburgarens konstruktion är helig och brödet är en viktig del av smakupplevelsen. Men nu måste jag nog äta upp mina egna ord lite, för häromdagen när vi grillade hamburgare i Torekov ville jag inte äta bröd och fick prova med salladsblad istället. Kanske berodde det bara på det perfekt grillade köttet, den rökiga baconskivan eller den hemmagjorda tryffelaiolin men jag saknade inte brödet ETT DUGG. Salladen var så krispig och höll ihop köttet, påläggen och såserna på ett perfekt sätt. En liten revolution för mig.
Nästa gång ska jag dock baka mitt eget hamburgerbröd. Har aldrig tagit mig den tiden men man kan ju inte kalla sig själv hamburgerälskare uten att ha gjort allt från scratch. Det får bli burger night nästa vecka.
Stackars Dogge förstod inte att jag fotade utan trodde att jag erbjöd honom tallriken.
Sotad salmalaxsallad
God kväll! Efter fem timmars tågresa är jag nu tillbaka i Stockholm några dagar innan vi åker ner till Skåne igen. Mysigt att komma hem till Martin som ju fortfarande jobbar.
Till middag idag lagade jag en så otroligt god, enkel och fräsch maträtt: sotad salmalax med sallad och chili-koriander-ingefära-soja (löjligt långt namn men vet inte riktigt vad jag ska kalla det?). Salmalax är lax av högsta kvalitet som blivit förpackad under så hygienska omständigheter att man kan äta den rå. Perfekt om man vill göra sushi eller, som jag idag, en god laxsallad.
Så här gjorde jag:
Salladen bestod av babyspenat, fänkål, avocado, salladslök, morötter och koriander. Laxen gned jag in med salt och sotade i het stekpanna utan fett i ca 30 sekunder på varje sida. Superduperenkelt!
Sojasåsen blev jag extra nöjd med så här får ni hela receptet:
Chili-koriander-ingefära-soja
1 dl japansk soja (tamari)
1/3 röd chili, hackad
1/2 tsk ingefära, hackad
saften från en halv lime
hackad koriander
Låt sojablandningen stå i ca 30 minuter innan servering så att alla smakerna verkligen hinner komma fram. Sprinkla över salladen precis innan servering. Det går också bra att dippa laxbitarna i såsen för extra smak.
Att äta sig lycklig.
Igår hade jag en riktigt usel dag. Jag vet inte vad det är, men antar att man hamnar i dippar och att jag bara får acceptera att det är så det kommer se ut den närmsta tiden. Jag har ju mått bra så den senaste veckan, solen har varit framme, jag har hängt med kompisar och haft det mysigt. Den bara kom över mig helt plötsligt, den odefinierbara känslan i bröstet som gör att man bara vill springa och gömma sig. Kanske berodde det på att solen gick i moln igår och himlen täcktes av gråa, tjocka moln som man ju kan bli nedstämd av även när man mår helt bra. Nu har jag mest ont i huvudet men det beror nog mer på vätskebrist och att jag äter dåligt när jag känner mig nere.
Apropå att äta så tror jag att man kan påverka hur man mår genom att äta bra mat. Studier från Harvard har visat att man kan koppla psykisk ohälsa med stora intag av socker, mjöl och margarin, något som för mig inte låter alls konstigt. Även hjärnan är ett organ som påverkas av vad vi stoppar i kroppen och om man redan är lite labil gissar jag att man kan påverka sitt välmående genom att äta mer hälsosamt. Därför tänkte jag försöka vara lite bättre på det än vad jag har varit de senaste veckorna. Undvika socker och mjöl (margarin skulle jag aldrig få för mig att äta ändå) så mycket det bara går och se om det gör någon skillnad. Det gäller att vara snäll mot sig själv, eller hur?
Saftiga kärleksmums
Bakning har aldrig varit min specialitet eftersom det krävs precision på ett helt annat sätt än i matlagning, men igår fick jag och Lollo ett ryck och bakade två kakor som båda blev rätt bra. Först ut var ett gäng vanliga kärleksmums, en favorit om de blir riktigt saftiga. Tyckte nog allt att vi lyckades hyfsat bra med det.
Kärleksmums
Kaka
5 ägg
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
4 msk kakao
200 g smör
4 dl socker
1 msk vaniljsocker
Glasyr
3,5 dl florsocker
3,5 dl florsocker
2 msk kakao
60 g smör
2 msk kallt kaffe
riven kokos
1. Lägg bakplåtspapper i en långpanna, ca 30x40 cm. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Smält smöret i en kastrull och låt svalna något. Vispa ägg, socker och vaniljsocker pösigt.
3. Sikta ner i mjöl, bakpulver och kakao i äggblandningen. OBS! Se till att det inte klumpar sig.
4. Blanda sist av allt i det smälta smöret under omrörning.
5. Häll smeten i långpannan och grädda i ugnen i ca 15 minuter. Låt kakan svalna.
6. Glasyr: blanda florsocker och kakao i en liten bunke. Smält smöret och häll det kalla kaffet. Blanda ihop vätskan i florsockerblandningen till en jämn glasyr.
7. Bre på den svalnade kakan. Toppa med riven kokos. Skär i små rutor. Det gör ingenting om de blir lite fula. ÄT!
7. Bre på den svalnade kakan. Toppa med riven kokos. Skär i små rutor. Det gör ingenting om de blir lite fula. ÄT!
Nostalgi i Million Dollar Listing
Guten freitag. Tack för alla Cali-tips jag har fått än så länge! Ska sätta mig ner och läsa igenom samt sammanställa en lista, får se hur mycket jag kommer hinna med men under två veckor behöver man ju äta en hel del. Fortsätt gärna tipa, jättekul att läsa om era favoritställen.
Idag har varit en helt fantastiskt långsam dag. Skönt dock. Sen frukost med mamma och Lollo med nybakade frallor, en halvtimmes yoga i trädgården och sen sov jag i soffan nästan hela eftermiddagen. Det har varit så fint väder i Torekov hela veckan men nu till slut nådde regnet hit. Gör inte så mycket faktiskt, skönt att vara inomhus ibland.
Idag har varit en helt fantastiskt långsam dag. Skönt dock. Sen frukost med mamma och Lollo med nybakade frallor, en halvtimmes yoga i trädgården och sen sov jag i soffan nästan hela eftermiddagen. Det har varit så fint väder i Torekov hela veckan men nu till slut nådde regnet hit. Gör inte så mycket faktiskt, skönt att vara inomhus ibland.
Förutom att sova och äta har jag kollat en del på Million Dollar Listings New York. Tycker det är så kul att se alla sjuka lyxlägenheter som man aldrig kommer ha råd med. I avsnitt tre hoppade jag nästan upp ur soffan av glädje när jag såg att Fredrik Eklund åt lunch PRECIS bredvid vårt port på Carmine Street. Nostalgin sköljde över mig, förväntade mig nästan se Karin och Filly springa ut ur porten på väg att köpa kaffe på Amy's. Åh, New York.
I'm going to California
Nu när jag har en något ofrivillig men ack så välbehövlig ledighet framför mig så har jag bestämt mig för att göra sådant som jag har velat göra länge men inte kommit mig för p.g,a tidsbrist och annat som alltid kommer i vägen. En av de sakerna inkluderar att åka och hälsa på min bästis Sofia i San Francisco. Det är skandal att jag inte var där en enda gång under de år jag bodde i New York, det blev bara inte så. Men nu ska det ske! Den 23 augusti åker jag och stannar i två fantastiska veckor. Sofia kommer att vara ledig så vi ska baaaara hänga, roadtrippa och ha det så himla bra. Det blir första gången på västkusten för mig, ska bli sjukt roligt.
Förstår ni hur mycket god mat jag ska äta?
Jag vill ju äta uppleva det bästa som San Francisco, Los Angeles, San Diego etc. har att erbjuda. De bästa burgarna, de bästa foodtrucksen, de godaste salladerna, de finaste matbutikerna – allt! Så vore så himla roligt om ni som har varit där har några tips? Håller på att sammanställa en lista och jag vill inte missa något!
In-n-Out är en given destination.
Min egen barbecuesås
Nu ska ni få receptet på min godaste bbq-sås som jag gjorde hemma häromdagen. Vanligtvis brukar jag ju bara slänga ihop lite saker och så blir det oftast bra, men 1. för att jag ska kunna göra en lika god maträtt nästa gång och 2. för att jag ska kunna dela med mig av receptet till er så ska jag nu börja skriva ner allt jag gör.
Alltså, älskar att ha en egen bbq-sås. Känns mig som en cool grilldude från den amerikanska södern. Jag hade den här såsen till kycklinglårfiléer (penslade på och ugnsbakade tills de blev alldeles krispiga och härliga) men jag tänker att man kan ha den till lite allt möjligt gott. Hamburgare t ex. Eller en god bit grillat kött. Eller något annat som ni tycker om. God såväl kall som varm.
Alltså, älskar att ha en egen bbq-sås. Känns mig som en cool grilldude från den amerikanska södern. Jag hade den här såsen till kycklinglårfiléer (penslade på och ugnsbakade tills de blev alldeles krispiga och härliga) men jag tänker att man kan ha den till lite allt möjligt gott. Hamburgare t ex. Eller en god bit grillat kött. Eller något annat som ni tycker om. God såväl kall som varm.
BBQ-sås med chipotlesting
1 rödlök
1 chilifrukt
5 vitlöksklyftor
1 msk olja
1 tsk spiskummin
1 tsk malen koriander
1 tsk chipotleflingor
1/2 dl rödvinsvinäger
1 dl ketchup
1/2 dl tamari (japansk soja)
1 1/2 tsk honung
1. Hacka lök, vitlök och chili. Stek i olja tillsammans med spiskummin, koriander och chipotleflingor tills löken blir mjuk.
2. Häll i rödvinsvinäger och låt reducera i några minuter.
3. Tillsätt ketchup, tamari och honung. Låt koka ihop tills det blir riktigt kletigt och gott. Ät till vad du vill.
Så mycket kärlek.
Wow, vilken överväldigande stark reaktion jag har fått av det jag skrev igår. Folk har kommenterat, mailat, sms:at och hört av sig på en massa olika sätt. Blir både glad och ledsen, är ju sjukt att så många har varit i samma situation <3 <3 <3 <3 <3
Det är med blandade känslor jag nu har "outat" min situation. Det känns läskigt och lite obekvämt men samtidigt bra eftersom jag ju fått höra era historier också. Den här typen av kraschar verkar hända oftare än man tror och jag tror inte att det är ett sammanträffande att nästan alla historier jag fått berättade har kommit från kvinnor. Inte för att säga att det inte händer män också, det vet jag att det gör, men det verkar finnas en utbredd inre press hos oss tjejer som påverkar oss så negativt och som kan utnyttjas om man hamnar på fel plats i arbetslivet. Det är så sorgligt det där.
Från och med nu blickar jag framåt. De första veckorna grävde jag ner mig i "tänk om..." och "jag borde ha..." och skuldkänslor över att jag lämnade hela kontoret mitt i vår mest stressiga period, men jag har bestämt mig för att släppa de där tankarna. Det är faktiskt okej att allt inte går exakt som man hade trott, det är okej att avsluta saker lite oavklarat ibland. Jag ska vara stolt över att jag reagerade, att jag vågade säga hejdå fast att det tog emot. När det känns svårt ska jag försöka komma ihåg det, unna mig själv lite tankekärlek. En positiv attityd kan, hur klyshigt det än låter, vara skillnaden mellan depp och pepp.
Från och med nu blickar jag framåt. De första veckorna grävde jag ner mig i "tänk om..." och "jag borde ha..." och skuldkänslor över att jag lämnade hela kontoret mitt i vår mest stressiga period, men jag har bestämt mig för att släppa de där tankarna. Det är faktiskt okej att allt inte går exakt som man hade trott, det är okej att avsluta saker lite oavklarat ibland. Jag ska vara stolt över att jag reagerade, att jag vågade säga hejdå fast att det tog emot. När det känns svårt ska jag försöka komma ihåg det, unna mig själv lite tankekärlek. En positiv attityd kan, hur klyshigt det än låter, vara skillnaden mellan depp och pepp.
Apropå att unna mig själv. Nu tycker jag att jag förtjänar en glass. Ska nog springa ner till Parkis och köpa en Lill-Pop. Puss alla fina!
Att krascha.
Eventuellt har några av er undrat varför jag helt plötsligt är ledig och befinner mig i Skåne istället för att jobba. Som jag sa har jag haft en svacka och jag har varit lite osäker på om jag ska berätta det för människor utanför min umgängeskrets. Men samtidigt vet jag att jag inte är ensam om vara med om något sådant här och genom att uppmärksamma problemet kanske det går att göra något åt det.
Okej, så här är det. Jag har slutat på mitt jobb. Det har varit några riktigt jobbiga veckor men nu när det gått en tid, och ångesten har släppt lite i bröstet, så kan jag ha mer distans till situationen och förklara. Jag gick nästan in i väggen. Känns sjukt att skriva det, att acceptera för sig själv att man lät det gå så långt utan att reagera, men det är vad som hände. Vill av respekt för inblandande inte gå in på detaljer men efter flera veckors ignorerande av stressymptom som bröstsmärtor, andnöd, ångest och hjärtklappning sa min kropp till slut stopp. Hela min värld blev grå och overklig, jag kunde inte komma ur den spinnande negativitetsvirveln av tankar i mitt eget huvud. Orkade knappt gå upp ur sängen och bara grät. Det var utan tvekan det jobbigaste, konstigaste, hemskaste, mest overkliga jag varit med om. På riktigt något jag inte önskar ens min värsta fiende.
Istället för att som min första insikt sa till mig "Kör på! Du är löjlig, bit ihop och fortsätt!" så valde jag att sätta ner foten och för en gångs skull lyssna på mig själv. Inse att det inte kunde fortsätta så mycket längre om jag inte skulle tappa det helt. Och även om det var förjävla jobbigt och kändes som ett misslyckande till en början så är jag glad att jag gjorde det. För jag vet nu att det hade blivit ännu värre om jag bara fortsatte.
Det är många faktorer som har spelat in här och jag känner inte att jag behöver gå in på detaljer, som sagt. Men mycket beror på min syn på mitt eget värde. Jag har alltid varit den duktiga flickan. Högsta betyg, bra utbildning, flyttat till New York själv, skaffat ett avundsvärt jobb. Tickat alla boxar för vad som ansetts vara framgång. Men den identiteten har också skapat en osäkerhet. Jag har sett mitt värde utifrån hur andra ser på mig och mitt arbete, och varit alldeles för tacksam mot andra för möjligheterna jag har fått snarare än att vara tacksam mot mig själv. Tacksamhet är inget negativt men när man känner att andra hela tiden gör en en tjänst och när man inte känner sig stark nog att stå upp för sig själv – då blir det ett problem.
Jag måste också poängtera att jag inte på något sätt har vantrivts med mitt jobb. Tvärtom, jag har haft sjukt roligt stor del av tiden, gjort en massa roliga uppdrag och fått en fantastisk erfarenhet. Jag har gjort bra ifrån mig och är stolt över min insats. Träffat fantastiska människor, både kollegor och branschvänner, som jag kommer sakna. Men det är ju det som är lurt med stress som sitter djupt inne. Stressen som man inte är medveten om förrän den smäller till. Den kan smyga sig på och överraska en när man minst anar det, lamslå hela ens existens.
Det har gått några veckor men än är jag inte helt läkt. Vaknar fortfarande på morgnarna med en fladdrande känsla i magen, en ångest som gör sig påmind från och till under dagen. Men det känns lite lättare för varje dag som går. Stunderna då jag inte tänker på det blir längre och till slut kommer det här bara vara ett minne som jag ser tillbaka till som en av de jobbigare perioderna i mitt liv. Kommer jobba med mig själv och de höga krav jag ställer på mig själv, förstå att prestationer och karriär inte är allt. Och så ska jag se till att göra något som jag verkligen, verkligen vill göra. Något som är precis rätt för mig, ett jobb jag kan vara stolt över och där jag ställer de krav som jag vet att jag förtjänar. För, fan, det finns alldeles för många (framförallt unga tjejer) som inte vågar stå på sig, som känner att de inte har ett så högt värde, som accepterar utan att ifrågasätta men istället går omkring med en klump i magen som hela tiden växer sig starkare. Det ska inte vara så.
Nu ska jag ta en sommar ledig och bara vara. Laga mat, massor med mat, umgås med vänner, åka till San Francisco, njuta av känslan att alla möjligheter finns framför mig. Jag vet att jag kommer hamna där jag vill vara, att jag kommer att komma ur det här starkare än jag var innan. Det känns bra, trots allt.
Slutligen vill jag tipsa om boken "Meningen med hela skiten" av Nina Åkestam. Jag köpte den när jag mådde som sämst och kunde känna igen mig i precis varenda grej hon skrev. Den har hjälp mig att få lite perspektiv på situationen, se att jag inte är ensam om att ha varit med om det här och inse att livet kan vara så mycket finare om man bara lyssnar lite mer på sig själv.
Citronfavorit
På en pressvisning hos AWB för några månader sedan fick jag smaka på världens godaste citronbiskvier. Michaela kommenterade att de kom från Voltaire och förra veckan när jag var på PUB köpte jag med mig några hem. Citronbiskvien var precis så god som jag minns den och även den med chokladsmak var gudomlig. För övrigt tycker jag att restaurang Voltaire är helt fantastisk med en meny full av goda sallader och smoothies samt ett café med hur mycket godsaker som helst. Defintiivt ett tips om ni shoppar på stan och vill äta en god lunch!
Djur i naturlig miljö
Jag är tillbaka i Torekov för andra gången på två veckor. Den här sommaren blev ju inte riktigt som det var tänkt men det känns ändå bra. Hela min själ kommer i ro så fort jag kommer ner hit.
Idag körde jag min lillebror till frisören i Båstad och på vägen hem passade jag på att besöka Lindegrens, en gård uppe på åsen som föder upp kor och grisar som de sedan säljer i sin lilla butik. Det är så fint att besöka ett så idylliskt ställe där man vet att djurhållningen är av allra högsta kvalitet och att de får leva ett så bra liv. Korna går ute året om, även på vintern, och grisarna får böka omkring i stora inhägnader längs landsvägen. Omgivningarna är så vackra att det nästan gör ont i hjärtat. Jag köpte en ost och malen högrevsblandning – ikväll grillar vi burgare!
Tänk på det nästa gång ni står och väljer mellan ekologiskt/gräsuppfött eller konventionellt kött. Lägger du några extra kronor får du inte bara ett mer välsmakande, mer näringsrikt kött – chansen är avsevärt större att djuret har levt ett drägligt liv också.
Idag körde jag min lillebror till frisören i Båstad och på vägen hem passade jag på att besöka Lindegrens, en gård uppe på åsen som föder upp kor och grisar som de sedan säljer i sin lilla butik. Det är så fint att besöka ett så idylliskt ställe där man vet att djurhållningen är av allra högsta kvalitet och att de får leva ett så bra liv. Korna går ute året om, även på vintern, och grisarna får böka omkring i stora inhägnader längs landsvägen. Omgivningarna är så vackra att det nästan gör ont i hjärtat. Jag köpte en ost och malen högrevsblandning – ikväll grillar vi burgare!
Tänk på det nästa gång ni står och väljer mellan ekologiskt/gräsuppfött eller konventionellt kött. Lägger du några extra kronor får du inte bara ett mer välsmakande, mer näringsrikt kött – chansen är avsevärt större att djuret har levt ett drägligt liv också.
Chipotlemajonnäs
Nu är det grillsäsong och det bästa jag vet på grilltallriken är, förutom köttet kanske, att ha femtusen olika såser att välja på. Ju fler klickar det finns på min tallrik desto bättre. Varje tugga kan helt plötsligt smaka olika och helhetsupplevelsen blir så mycket roligare. Håller ni inte med?
En chipotlemajonnäs är bland det enklaste du kan göra och det passar bra till mat som behöver lite sting. Förutom till grillat passar det här utmärkt som pålägg till en varm macka. Tänk dig en sub med ost, salami, skinka, grönsaker och en massa chipotlemajonäs. Mmm!
En chipotlemajonnäs är bland det enklaste du kan göra och det passar bra till mat som behöver lite sting. Förutom till grillat passar det här utmärkt som pålägg till en varm macka. Tänk dig en sub med ost, salami, skinka, grönsaker och en massa chipotlemajonäs. Mmm!
Chipotlemajonnäs
1 dl majonnäs (hemmagjord eller ekologisk köpt)
2 vitlöksklyftor
1 msk chipotlechili i flingor
salt
eventuellt en nypa socker
Blanda alla ingredienser i en skål. Smaka av med salt och socker om du känner att smakerna behöver balanseras. Låt stå en stund innan användning så att chipotlesmaken sätter sig. Servera till valfri god maträtt.
Burgerland blir favorit
På Colin.se kan man läsa om mitt insta-konto @Burgerland som en av fem favoriter att följa. Woho, så roligt! Kika på länken nedan för att läsa hela artikeln:
Lugnt och skönt och blommigt.
Jag är nere i Surte och firar världens lugnaste midsommar någonsin. Ingen fest, ingen planering – och det har varit så skönt. Vi har bara ätit mat, druckit vin, promenerat i skogen, spelat spel, gjort små utflykter och slappnat av. Precis vad jag behövde efter den senaste tidens crazyness. Trots att vi inte har firat så traditionellt fick vi lite midsommarfeeling med kransbindning och soligt väder. Imorgon åker jag till mitt älskade Skåne!
Små etiketter
Har varit lite pysslig och gjort fint i köket idag. Köpte en sån där liten maskin som man kan skriva ut svarta etiketter på (vad heter en sån?) så har spenderat några timmar med att fixa med burkar och kryddburkar. Tycker det blir så mycket finare att ha dessa behållare framme än de tråkiga förpackningarna man köper torrvarorna i. De får stå kvar i skafferiet så kan det här stå framme och inspirera till matlagning.
Het yoga och en lunchsallad
Var på ett pass Hot Mojo i förmiddags också. Det är yoga som man utför i ett rum som är 38 grader varmt. Man svettas som en gris (till och med jag som aldrig svettas)! När jag bodde i New York brukade jag och min rumskompis gå på Hot Vinyasa som är lite samma sak, älskade det. Man känner sig så ren i både kropp och själ efteråt. Som att man svettas ut allt äckligt man har samlat på sig de senaste dagarna och går därifrån som en ny människa. Även om jag tyckte bättre om passen i New York (Yoga for the People på 38th street) så är det super att SATS erbjuder sådana här alternativ till all högintensiv träning. En kombination av båda är en perfekt träningsvecka för mig.
Provar nytt burgarställe
Som en true burgerholic känner jag ett starkt behov av att besöka alla nya burgarställen som öppnas i Stockholm, så idag tog jag tunnelbanans gröna linje ända till slutstation, Farsta Strand, där Bun Meat Bun ligger. Den lilla lokalen är enkelt inredd och efterliknar en typisk snabbmatsrestaraung – precis det som de vill vara. De vill vara ett alternativ till ställen som McDonalds och Max Hamburgare, ett ställe som serverar bra hamburgare med bra råvaror och köttet i fokus.
Jag beställde en enkel Bun Burger och Cheesy Fries. Vid närmare eftertanke borde jag nog beställt en dubbelburgare eftersom köttet är relativt tunt men jag blev mätt ändå. Burgaren var god med bra bröd och krispigt stekt kött. Fräsch sallad och dressing till. En av de bättre i Stockholm skulle jag nog säga även om jag nog hade behövt bli lite mer taken-by-storm för att ta turen ut till Farsta fler gånger. Pommes fritsen var supergoda, krispiga med en krämig ost och hackade jalapenos på – en favoritkombination!
Betyg: 4 av 5. Hade Bun Meat Bun legat i stan hade jag defintivit besökt stället ofta.
Nytt från Asplund
Vi har länge planerat att göra om här hemma. Bland annat göra fint i sovrummet, köpa nytt skrivbord, uppdatera köket och renovera badrummet. Allt sker ju ganska långsam takt eftersom man har så mycket annat att göra hela tiden, men man kan ju börja lite smått. Köpte världens finaste marmor/träbricka och tre små runda vaser på Asplund idag. Kommer nog ha brickan i köket men så länge står allt på vår hylla i vardagsrummet bredvid vår A Guide to New York-talva. Ibland behövs inte så mycket för att förändra känslan på ett helt rum.
En svacka
Hej igen! Mitt liv har varit väldigt upp och ner den senaste veckan, minst sagt. Inte riktigt redo att gå in på några detaljer ännu men har hur som helst spenderat en vecka i Torekov tillsammans med min mamma, min syster och min hund. Gjort absolut ingenting och försökt att vila ut. Nu är jag tillbaka i Stockholm hos min älskling som tar hand om mig. Ser fram emot att börja laga mat igen. För det är nog det bästa jag vet.
Snart tillbaka
Har försvunnit lite men tar en välbehövlig paus. Återkommer när energin är tillbaka :)
Smaka på Stockholm
Idag efter jobbet gick jag förbi Kungsträdgården där matfestivalen Smaka på Stockholm höll hus. Gick omkring på området en stund och köpte alldeles för mycket mat till mig själv, men jag kunde inte låta bli när det fanns så mycket att välja på.
Foodtrucksen stod uppradade längs hela gatan. Köpte mat från två av dem. Det blev...
... en vietnamisisk bánh mì från Bun Bun Truck. Alltså kolla mänden koriander, jag dör! Verkligen en god blandning av krispiga grönsaker, smakrikt kött och sting i form av srirachasås. Sen tog jag även en hamburgare från Curbside Stockholm. Den var god men inget speciellt egentligen. För mycket bröd och för lite kött tyvärr. Efter den här lunchen blev jag typ så mätt att jag svimmade.
Men kunde ändå inte låta bli att köpa en liten grej till, mest för att det var roligt att prova. Det här var någon slags peruansk potatissallad, papa a la huancaina, som består av potatis och en sås gjord på bland annat ost och chili. Jag älskar ju potatis så det här var en favorit.
På vägen hem gick jag förbi den här fina konstellationen. Mat är så himla vackert.
Hur man får till den bästa köttfärssåsen.
Att göra köttfärssås är lite av min specialitet. Även om det inte är min favoriträtt att äta så älskar jag att laga det eftersom man kan förändra sig lite varje gång beroende på vad man har hemma. Igår t ex hade vi inga krossade tomater men däremot en chipotlesalsa och färska tomater så det fick bli basen. Annorlunda men gott
Men det finns några knep som jag alltid följer för att få till en riktigt bra köttfärssås:
– Stek löken länge. Ofta svettar man den i nån minut och så häller man i köttfärsen, men för att verkligen få ut alla smaker ska man låta den steka åtmistone i tio minuter på mellanvärme. Löken ska inte brännas men få lite färg.
– Använd ketchup för sötma. För att göra en balanserad sås behövs det alltid någonting sött. I köttfärssåsen brukar jag använda mig av ketchup eftersom det är sött samtidigt som det fördjupar tomatsmaken.
– Använd vinäger för syra. Det behövs också en syrlighet för balansens skull. Vinäger förhöjer smakerna på ett bra sätt. Jag brukar ta rödvinsvinäger men vilken som helst funkar. Se bara till att inte ta för mycket, då tar det över.
– Häll i en skvätt grädde. Jag vet att det är en smaksak men jag tycker om när smakerna rundas av med lite fet grädde. Blir behagligare att äta när det är krämigt.
– Smaka av med en liten nypa kanel. Det låter som en konstig kombination men kanel lyfter verkligen smakerna i köttfärsen. Det räcker verkligen med pyttelite för att ge effekt.
– Låt köttfärssåsen koka länge. Hemligheten bakom en riktigt smakrik köttfärssås är att den får puttra på spisen under en lång period, helst över en timme. Ju längre den står, desto bättre smakar den.
Red face
Ni vet när man kör ett tränar och är med på ett pass så brukar vissa instruktörer vara rätt hårda mot en för att man ska bli mer motiverade? Vi har t ex en på SATS som kallar sig själv "Galna Greken". Jag gillar honom eftersom han kör med en tills man typ dör och blir aldrig nöjd. Häromdagen så sa han till mig (i mikrofonen såklart, så att alla hörde) "Kom igen, du svettas ju inte!! Ta i nu, du är ju helt torr!"
Men grejen är: jag svettas inte! Åtminstone svettas jag otroligt lite jämfört med de flesta andra människor och jag vet inte varför. Hade tyckt det var skönt att känna lite droppar i pannan emellanåt men det händer väldigt sällan, hur mycket jag än tar i. Istället blir jag illröd i huvudet som en tomat, ibland så pass mycket att jag skäms lite på väg hem från träningen. Varför är det så egentligen? Som att svettenergin tar sig upp i mitt ansikte och blir rött istället för vatten. Eller nåt. Well, har någon nåt bra svar på den frågan så får ni gärna utbilda mig.
Nu ska jag och mitt tomatansikte laga mat!
Två helgmåltider.
Det har varit en rolig men något konstig helg. Känner mig stressad utan att riktigt kunna pinpointa exakt vad det är jag är stressad över vilket gör att jag haft en nervös känsla i kroppen till och från hela helgen. Får nog hålla ett öga på det där så att det inte utvecklas till något mer. Men i övrigt har det varit kul! Igår var det fest och vi var ute ett stort gäng, väldigt roligt. Har ätit god mat också:
I fredags invigde vi Alex och Sanaz nya lägenhet med storslagen middag. Killarnas pappa var på besök och världsmästare på matlagning som han är blev det en fantastiskt god middag. Krossad pottis med vitlök och persilja, svensk ryggbiff från Köttbaren och pepparsås. Vi lagade mat i säkert tre timmar sammanlagt, drack vin och hade det så himla mysigt.
Igår träffade jag John-John för ett glas champagne och lunch på Café Egoiste i Mood Stockholm. Jag åt en halv Eggs Norvegienne som räckte gott och väl för att bli mätt. Så gott! Ska nog försöka mig på att göra det själv hemma någon helg, måste ändå lära mig att pochera ett perfekt ägg.