Som jag har sagt tidigare så har jag funderingar på att skriva en kokbok. Den skulle avhandla snabbmat på ett eller annat sätt, men göras på bra råvaror och med enkla, nyttiga(re) recept. Jag har en tydlig bild i huvuvet på vilken känsla jag vill att den ska avge, men har ännu inte hunnit sätta mig ner och kolla på en struktur eller så.
Det finns ju faktiskt redan en bok på marknaden som har typ samma idé: Junk Food på Riktigt av Liselotte Forslin. Jag har sett den i bokhandeln ett flertal gånger men aldrig köpt den eftersom jag inte har tyckt att den har tilltalat mig. I researchsyfte var jag ju dock tvungen att ta hem den och analysera vad jag hade gjort annorlunda.
Nu vill jag absolut inte klanka ner på en bok som någon har suttit och jobbat med i säkert ett års tid, men det finns några punkter som jag, i min bok, skulle lägga mer fokus på.
– Mer djupläsning. För mig innehåller en bra kokbok även bra läsning. Målet att skriva boken hade för mig varit att folk ville ta med sig den in i sovrummet och läsa innan de somnade typ så intressant ska den vara. I Forslins bok finns bara introavsnitt som kortfattat avhandlar de olika snabbmatsgenrernas historia, därefter är det tomt på läsning. I min bok ska man kunna läsa intressanta reportage i kombination med vackra, mouthwatering bilder och recept.
– Mindre "gör-maten-nyttigare-genom-typ-fullkorn"-recept. Det värsta jag vet är när man ska göra snabbmat till någonting som det inte är. Som när man är på vissa restauranger och "en hamburgare" är en torr köttbitt på ett trekantsskivat toastbröd med en créme fraîche-baserad sås bara för att "göra det lite mer elegant". Snabbmat SKA vara flottig. Flottig är inget fult ord i mina öron. Det betyder juicy, härligt, smakrikt, gott. Däremot kan man se till att laga den på bra råvaror, inte byta ut de råvaror som gör snabbmaten så god.
– Mer relevanta recept. Ibland känns det som att Forslin egentligen inte har någon relation till den mat hon beskriver, som att hon har gjort boken utifrån vad man generellt anser som snabbmat, utan att hon för den sakens skull har någon passion för det. Och återigen, finns det ingen bakgrundshistoria till maten tycker jag att det blir ytligt och ointressant.
– Mer personlig. För mig är det viktigt att en bok är personlig, visar människan bakom. Det är därför jag t ex älskar Jonas Crambys och Lotta Lundgrens kokböcker – man får en känsla av vem personen som skrivit den är. Ibland är det ju lika mycket författaren bakom som bokens innehåll som är spännande.
Det var några av mina reflektioner efter att ha läst Junk Food på Riktigt. Och som sagt, jag är inte ute efter att snacka ner Forslins bok. Det finns säkert en massa människor som älskar den och tycker att den är superbra. Smaken är som baken, men jag utgår bara ifrån vad jag personligen tycker om för sorts kokböcker. Och det är ju bra att man kan avhandla samma ämne på två olika sätt, eller hur?
