Satt och kollade igenom bilder och fastnade på en av mitt gamla rum i New York. Det var så fint, möblerat sparsamt på den lilla budget jag hade och kunde spendera på IKEA. Väldigt flickigt. Det är rätt stor skillnad från hur jag bor idag, min pojkvän uppskattar inte blommor och rosa lika mycket. Men gud vad härligt jag hade det här i mitt lilla rum, med brandtrappa ut mot Carmine Street direkt utanför fönstret där man kunde ställa sig ibland och titta ner på allt som hände på gatan, alltid var det något. Och så morfar i en ram uppe på hyllan (som för övrigt trillade ner en dag, mina snickarskills är inte de bästa). 

Tänk vad sorgliga och fina minnen kan vara på en och samma gång.