Jag återupplivade mitt gamla Twitter-konto häromdagen, efter ett par års vila. Inte för att jag var speciellt aktiv då - jag hade typ en tweet där jag hade skrivit något i stil med "I don't get this". Anledningen till att jag ville försöka igen är att jag märkt att alla i reklam/marknadsföringsbranschen här i Sverige verkar vara sjukt aktiv på Twitter. Klasskamrater, föreläsare, lärare och alla andra jag träffar verkar ha ett konto och pratar om hur viktigt det är att finnas tillgänglig på alla sociala medier. Det är liksom som att man är lite utanför den världen om man inte twittrar. 

 

Men nu har jag förskt i ett par dagar, och alltså, jag kan inte det här. Jag tycker det är jättekul att blogga och Instagramma och allt sånt där, men att twittra är annorlunda. Det är som att man måste vara så himla fyndig och smart och sarkastisk och intressant, på ett fåtal ord dessutom, och när jag försöker blir det bara krystat. Och det är väl inte kul för någon att läsa? 

 

Äh. Jag ger det några försök till, kanske. Och om jag inte lyckas hitta ett "tweet-språk" som jag känner mig bekväm med så lägger jag ner. Helt enkelt. Jag dör nog inte av det, faktiskt.