Efter många om och men, många turer fram och tillbaka, många timmar kämpandes och funderandes och oroande är det nu bestämt: jag åker inte tillbaka till New York i höst. De flesta av mina vänner vet redan om det, likaså självklart min familj, men det känns som att jag ändå på något sätt måste göra det "offentligt", speciellt eftersom jag vet att många av er som läser gör det just för att ni också har drömmar om att bo i USA.
Tankarna började redan i höstas när jag kände att även om jag verkligen älskar New York och mitt liv där, så är det någonting som inte känns hundra procent rätt. Jag insåg att min uppfattning om vad jag vill göra några år framåt har ändrats litegrann och den utbildning jag läser på FIT inte skulle ta mig dit jag vill. Don't get me wrong, det är en superbra skola, en av de bästa i sin genre, men om jag ska kunna göra det jag vill göra 10 år framåt måste jag byta inriktning. Därför sökte jag till en annan skola, en i Sverige. En skola som jag velat gå på sedan jag gick första året på gymnasiet men visste att det var helt otroligt svårt att bli antagen till. Dessutom är den riktigt dyr och jag har aldrig tänkt att det faktiskt varit en möjlighet.
Men jag sökte i alla fall och hoppades på det bästa, och det var typ det enda jag kunde tänka på hela sista delen av terminen (att jag fick A i alla ämnen är lite av ett mirakel). Jag gjorde arbetsprov, kom vidare på intervju och fick sen vänta i vad som kändes som en evighet på svar. Och till slut för några veckor sedan kom det: jag har kommit in. När jag läste mailet kände jag ännu starkare att det var rätt beslut. Jag ska flytta hem!
Visst kommer jag sakna New York till döds ibland, speciellt mina underbara vänner där som jag kommit så nära det senaste året. Det kommer säkert komma dagar då jag ångrar mig, frågar mig själv varför jag är här och inte där. Men jag tror att oavsett vad som händer i livet ska man följa sina känslor och sin instinkt. Jag känner att det här är rätt och jag längtar redan efter den nya utmaning som väntar.
New York finns alltid kvar i mitt hjärta alltid och vem vet, kanske jag någon gång återvänder. Det är i alla fall en tröst att veta att staden finns kvar fär mig att besöka precis när jag vill. Och jag är riktigt taggad inför året som kommer!
