Alexander McQueen at The Met
Som jag har tjatat om den utställningen, och äntligen idag var jag där! Jag mötte upp Elinor, Elin, Maria, Justin och två svenska tjejer (varav en gått på ProCivitas, min gamla gymnasieskola!) och tillsammans ställde vi oss i den milslånga kön in till utställningen. Som tur var gick den väldigt fort och inom några minuter var vi inne.
Känslan var väldigt mystisk och gothic, med mörke rum och dov musik i bakgrunden - något som känns väldigt typiskt McQueen och som de lyckats återskapa väldigt bra. Man fick följa hans kollektioner från början till slutet av hans liv, och hans skapelser är helt otroliga. Man inser inte hur talangfull han verkligen var förrän man ser allt från nära håll; detaljrikedomen, innovationen, konceptet och tanken bakom varje plagg.
Tyvärr fick jag inga bra bilder, dels för att det som sagt var så mörkt och dels för jag var tvungen att smygfota; så fort jag tog upp kameran fick man en sur blick från en vakt som sa "No photos! No photos, please". Men lite olydig var jag allt.
Känslan var väldigt mystisk och gothic, med mörke rum och dov musik i bakgrunden - något som känns väldigt typiskt McQueen och som de lyckats återskapa väldigt bra. Man fick följa hans kollektioner från början till slutet av hans liv, och hans skapelser är helt otroliga. Man inser inte hur talangfull han verkligen var förrän man ser allt från nära håll; detaljrikedomen, innovationen, konceptet och tanken bakom varje plagg.
Tyvärr fick jag inga bra bilder, dels för att det som sagt var så mörkt och dels för jag var tvungen att smygfota; så fort jag tog upp kameran fick man en sur blick från en vakt som sa "No photos! No photos, please". Men lite olydig var jag allt.
Trackback