Det är inte ofta jag tar tunnelbana här i New York. Med gångavstånd till skolan, shopping och uteställen är det liksom inte så nödvändigt oftast. Men idag regnade det och jag hade fått blödande skoskav på båda fötterna, så jag tog E-linjen två stationer hem.

Metron i New York är inte speciellt fräsch. In fact, den är nog en av de mest ofräscha jag varit i. Det är smutsigt överallt och det luktar kiss. På spåren ligger en massa skräp och om man råkar nudda vid väggarna får jackan fläckar som aldrig går bort. Men om man bortser från allt det där kan man vara med om rätt intressanta saker; titta på folk och vad de har på sig (ni hade blivit förvånade ibland av vad folk använder som "kläder"), lyssna på duktiga sångare och musikanter, bli påhoppad av religiösa fanatiker som försöker konvertera en till någon skum religion du aldrig hört talas om och annat man inte är van vid hemifrån.

Jag känner mig också alltid väldigt lång på tunnelbanan här, vilket är trevligt. Missförstå mig inte, jag är inte speciellt kort, men när man umgås med modeller och andra amazon-kvinnor i den här stan känner man sig lätt som en pygmée. På metron är folk av nån anledning alltid rätt korta och då kan jag för en gångs skull stå och känna mig lång och ståtlig. Det kan vara värt att åka några metro-turer faktiskt.