Jag är till 99,9999998% säker att jag kommer att välja New York. Allting i min kropp drar i mig och skriker "Du är dum i huvudet om du inte tar den här chansen!!" och ju mer jag tänker på London tänker jag; nej. London var ett andrahandsval som jag - när jag antog att jag inte hade kommit in i NY - trodde var likvärdigt till mitt förstahandsval. Men jag tror jag lurade mig själv lite för att jag inte skulle bli för besviken.

Skrev jag förresten att anledningen att jag inte kom in på FIT till en början var att min ansökan var flera månader försenad?! Det är helt sjukt. Jag skickade in den i december (sista papprerna skickades i början på januari) och tydligen har skolan inte fått allting färdigt förrän i slutet på mars. När det var försent för längesen. Som tur är har man världens bästa Tord som kunde hjälpa mig och nu, till slut, är jag medräknad.

Tänk att jag kommer få ett helt nytt liv, i ett helt nytt land. Ett land som jag velat bo i sedan jag var liten och som jag älskade när jag var och hälsade på. Tänk vilka möjligheter min tid på skolan kommer ge mig, vilka människor jag kommer möta och kontakter jag kommer knyta. Det är många gigantiska kliv framåt i riktning mot mina drömmar. För första gången på flera månader känner jag mig lycklig och hoppfull över min framtid.