Hej, jag heter Sofie Lundberg. Är passionerat förälskad i hamburgare, koriander och smågodis. Och allt som går att äta egentligen. Brinner för ekologi och naturliga, hälsosamma råvaror. Här får jag utlopp för min kärlek för mat och annat som inspirerar mig. Välkommen!
Senast på Burgerland

På flyget

Skriven .
Placerad i "Vardag, "
0 kommentarer
(detta inlägg skrevs på flyget)

Hej,

Nu sitter jag på planet på väg till New York. Kan fortfarande inte fatta att jag verkligen är på väg, trots att det var många timmar sedan nu jag lämnade Sverige. Mellanlandningen i Paris gick smärtfritt och allting är i tid. Känns skönt. Dock känns det som att tiden går i snigelfart. Har sovit två gånger och varje gång trott att ”nu är det nog inte långt kvar” när jag vaknat, men så har det visat sig att jag slumrat till en kvart typ. Det är verkligen inte bekvämt med flygplansstolar. Undrar om det är väldigt mycket dyrare att uppdatera sig till business class? Kan vara värt det kanske.

På kartan framför mig ser jag att vi flyger över Corner Brook eller något. Aldrig hört talas om men det ser ut att vara på en ö precis utanför Quebec, Canada. Trots att det ser nära ut är det 2.5 timmar kvar. Nu vill jag bara komma fram!

Jag sov ingenting inatt i princip. Blev väl en halvtimmes sömn allt som allt. Har märkt att jag blivit blekare med svarta ringar under ögonen tack vare all sömnlöshet de senaste veckorna. Förhoppningsvis blir jetlagen inte så jobbig och jag kan ta igen de timmarna innan skolan börjar.

Planet till Paris var lite spännande, för där fanns skumma typer. Först en skånsk man i 50-årsåldern. Han såg sådär dödstuff ut, som att han äter femton råa ägg till frukost och slår ner en på en gång om man råkar reta upp honom. Tillsammans med honom satt en yngre man, såg ut att vara typ slavisk, som hela tiden satt tyst med den äldre. När det var dags att checka in gick tuffinggubben före alla i kön och såg till att de fick komma på flygplanet först – innan alla andra fick boarda. Han och kvinnan i boardingen mumlade något och det enda jag hörde henne säga var ”Men... Är han lugn då?” varpå gubben svarade "Ja då, det är ingen fara". Vi andra fick inte gå på planet förrän sällskapet hade eskorterats in tillsammans med två flygplatsvärdar. Själva resan gick lugnt och jag såg inte någon av dom under hela tiden, men när vi sedan landade i Paris stod det två polismän och väntade på dem. Jag hann inte se vad som hände sedan eftersom jag tog flygplansbussen i första omgången, så där tog äventyret slut för mig. Men vadå, vad betyder det där egentligen? Det enda jag kan komma på är att han är någon slags brottsling som ska transporteras, men gör man det på vanliga flygplan tillsammans med vanligt folk? Det känns ju inte riktigt safe för oss övriga, kan ju vara någon riktig galning. Och vem var tuffinggubben? Han var inte någon polis, utan såg mer ut som någon man använder som skrämselteknik. Jaja, jag lär aldrig få svar på den frågan.

Flygplansmaten som vi fick innan var faktiskt god. Man fick välja mellan kyckling och fisk, och jag tog fisken. Visade sig vara en fiskgratäng med räkor och torsk, den smakade riktigt bra (för att vara flygplansmat alltså). Till det fick man en pastasallad, kall tomatsoppa, bröd, ost och en liten torr smördegsbulle. Helt okej. Nu är jag dock hungrig igen. Undrar om vi får något mer?

Två timmar kvar. Sen är jag framme i min nya hemstad. Sjukt.

Förlåt för världens längsta, rätt ointressanta inlägg men jag har tråkigt. Skriver mer sen!

 

Världens tröttaste Sofie, check out påsarna under ögonen och den tomma blicken. På flygplanet

 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback