I LOVE THIS CITY

Idag kom den smygande. Kärleken till New York. Jag satt på Starbucks utanför FIT innan min orientation och drack en chai tea latte. Plötsligt la jag märke till alla människor som passerade förbi utanför fönstret och jag kunde inte sluta titta. Om man sitter på ett café i Helsingborg och tittar ut ser man människor som ser exakt likadana ut. Tjejerna med kläder från Zebra eller Gina Tricot, killarna med kläder från Zagander. Inget nytt, inget unikt. Så kommer man hit och här är ingen människa den andra lik. Alla har sin personliga stil, alla är udda men passar in ändå. Visst kommer det ibland folk som ser helknasiga ut men det gör liksom inget för fem minuter senare kommer en som ser ännu knasigare ut. Under bara fyra dagar här har jag fått mer inspiration än jag fått under alla mina år i Sverige och jag älskar känslan av att kunna klä mig precis hur jag själv vill - utan snea blickar från Zebra-tjejerna på Kullagatan. Här kommer jag trivas.

fint skrivet!:)

Hej Sofie! Intressant det du skriver om att i New York kan man gå klädd som man vill och väldigt annorlunda från alla andra. Håller helt med dig om d du skriver om kullagatan i Helsingborg. bor själv i Hbg :) Har börjat följa din blogg nu de senaste dagarna och gillar d du skriver. Har själv varit i New York, 2 ggr, helt underbar stad. Vilket äventyr du kommer få. All lycka till!

Vad kul att du följer bloggen - och att du fattar vad jag menar med Kullagatan-tjejerna. Helt underbart att komma ifrån faktiskt!



Och tack, Charlotte! Kollar alltid din blogg, du verkar leva drömlivet i LA!



Massa kramar

Sofie

Fin blogg!!! Checka gärna in min (A)



http://ghattas.blogg.se

http://ghattas.blogg.se

http://ghattas.blogg.se

http://ghattas.blogg.se

Haha, gud vad jag håller med dig om folket och stilen ALLA helsingborgare har!

Snubblade in på din blogg när jag sökte efter Fashionskolor i New York, kunde inte låta bli att börja läsa och helt plötsligt märkte jag att du är från Helsingborg! Jag vill sjlv flytta till New York och börja plugga, men vågar inte riktigt sparka mig själv i baken, det känns liksom omöjligt på något konstigt vis.. Men när jag började läsa här fick du mig att känna en liten kick att det faktiskt går att ta sig ett steg närmare ett liv man länge drömt om. Jag kommer fortsätta läsa här tills jag kanske själv går på New Yorks gator.. Tack! :)