Mindre än ett dygn kvar. För en timme sedan sa jag hejdå till Martin och det var jobbigt. Vi försökte göra en no-deal-grej av det, typ "Tja då, kompis, vi ses sen" men på vägen hem från tågstationen kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Tur att jag hade solglasögon på mig. Nu har jag precis tonat mitt hår till en mahognybrun med koppar, d.v.s. samma brunröda nyans jag hade i början på våren. Den är bättre än den dassiga gråbruna jag haft de senaste dagarna.