Jag vet. Jag är 20 år och egentligen för gammal för att fortfarande ha en nalle. Men det struntar jag i. Björne har jag haft sedan jag var runt 3 år tror jag och han är med överallt jag åker. Kanske inte när jag åker till vänner eller när jag sover över hos pojkvännen, men så fort jag åker iväg en längre period åker han med i resväskan. Just nu är han här i Sverige med mig men snart åker vi tillbaka till New York tillsammans. Kan tyckas löjligt, men att ha något man kan krama om på nätterna, någonting som påminner om hem och trygghet, det betyder rätt mycket. Björne är platt, trasig, har ett halvt öga och är missfärgad men han är min favorit och jag kommer nog ha honom kvar i resten av mitt liv.