Det är intressant hur man märker hur stor skillnaden är mellan Sverige och USA varje gång man kommer hem. Och även hur annorlunda man själv ser saker och ting. Här är tre saker jag har märkt av de senaste dagarna:

- Sverige är mer utvecklat än USA. I många avseenden i alla fall. Jämför man tunnelbanan här i Stockholm med den i New York t. ex. är förstnämnda som att åka första klass. Rena stationer, fräscha tåg, färgglad konst på väggarna. I New York kan man se råttor på spåren och vågar inte sitta på träbänkarna i väntan på tåget eftersom man riskerar att få bed bugs i kläderna. Folk är överlag mer anpassade till "moderniteter" här än vad de är i NY. Jag kommer ihåg när vi pratade om Internetbank i en av mina klasser och många av amerikanerna sa att de aldrig skulle använda det för att det inte kändes säkert utan att de hellre gick till en bankman för att betala sina räkningar. Något som för en svensk är svårt att förstå.

- Svenskar är mer reseverade än amerikaner. Inget nytt eftersom det är vad svenskar faktiskt är kända för, men otroligt påtagligt när man kommer hem. Amerikanernas öppna sätt smittar av sig och jag känner själv att jag gärna ler lite extra, pratar lite längre och konversererar med främlingar mer än vad jag gjorde innan. Men när det första jag mötte i SAS flygplanskö i NY var ett gäng sura svenskar som inte ens kunde säga tack när jag hjälpte dom med en grej blev jag lite ledsen. Att vara trevlig kräver så lite av en men ger så mycket tillbaka, och jag tror att om alla ansträngde sig lite hade världen varit en himla mycket trevligare plats.

- Statsanställda i USA är mycket mer otrevliga än i Sverige. Trots att amerikaner är ett överlag trevligt folk finns det undantag; folk anställda på statliga sjukhus, trafikverket, tunnelbanan etc. brukar ha en riktigt tråkig attityd mot folk. Jag vet inte varför det är så men det har stämt på alla ställen jag varit i New York. De är uttråkade, ointresserade och pratar snabbt så att man måste be dem repetera flera gånger, vilket bara gör dem irriterade. Så när jag kom hit och skulle prata med en av SL-vakteran på tunnelbanan förväntade jag mig att bli avsnäst precis som i NY, men istället möttes jag av en trevlig kvinna som log och skrattade medan hon hjälpte mig. Kul när man blir positit överraskad!