Jag satt och tänkte på min tid på ODLR tidigare idag. Jag praktiserade där ungefär en dag i veckan under ett år, en erfarenhet som gav mig en mängd positiva och rent av fantastiska erfarenheter. Att gå på en modeshow under Fashion Week eller stöta på Anna Wintour i korridorerna är sådant som många bara drömmer om, och jag är tacksam för att ha fått göra allt detta. Jag lärde mig massor om retail, merchandising, marketing och en massa annat som jag har haft och kommer ha använding för i framtiden, helt säkert. 

 

Men det fanns också en annan sida av modevärlden som jag fick ta del av, en som inte är glamour och möjligheter och drömmar som går i uppfyllelse. Det handlar en skev syn på människor, negativa arbetsförhållanden och en extrem hierarki där bara de som är beredda att gå över lik överlever. Jag säger inte att det var så det var på min praktikplats, men av alla mina erfarenheter i New York och modevärlden är det vad som nästan alltid kommer fram när man pratar med människor om hur det är att jobba i industrin. Det kan låta som en överdrift, och självklart är det inte så det ser ut överallt, men det finns ändå en stor del av modeindustrin som är precis så. Jag vet tjejer som har praktiserat heltid på modeföretag, från 9 till 19 varje dag, under ett års tid och som ändå inte fick det jobb de förtjänat efter den tiden. Man kan säga vad man vill om att man ska ta emot de möjligheter som ges och vara tacksam, men för mig är det där inte okej. Ju mer jag befann mig i den världen, desto tydligare såg jag att det inte är så jag vill leva mitt liv. 

 

Jag tror att modevärlden är i behov av ett uppvaknande när det gäller saker som employer branding och att både attrahera och behålla bra människor inom företaget. Man måste inse att det inte längre fungerar att upprätthålla en vacker fasad för att sedan behandla sina anställda som skräp utan att det är minst lika viktigt att man tar hand om sin personal, motiverar och engagerar dem att göra sitt allra bästa. För företag som lever kvar i det förflutna kommer nog stanna kvar där, tyvärr, och inte följa med oss andra in i framtiden. Det tror i alla fall jag.