När jag sitter här i vardagsrummet hos min pojkvän, båda med varsin dator (han jobbar, jag bloggar), film på TVn och tända ljus på bordet inser jag hur fruktansvärt jobbigt det kommer bli att lämna honom igen om några veckor.

Förra gången var det svårt, men eftersom allt var så nytt i New York kunde jag lättare distrahera mig själv från att tänka på att det faktiskt skulle ta fyra månader innan vi sågs igen. Den här gången är jag rädd det kommer bli mycket värre. Vi har haft världens mysigaste dagar tillsammans sen jag kom hem. Fast vi varit tillsammans i fem år (!) sa Petra till mig idag att "Ni ser så nykära ut". Och det är sant. Jag är verkligen jättekär i den här människan och det kommer bli tungt att åka tillbaka igen.

Att det ska vara så svårt att kombinera saker i livet. Måste man välja mellan kärlek och karriär? Ibland blir jag irriterad på mig själv för att jag har ambitioner och drömmar som gör att jag måste befinna mig på andra sidan jorden från min pojkvän. Jag vill inte bli en sån där karriärstant som blir framgångsrik men lever ett helt ensamt och kärlekslöst liv. Samtidigt kan jag inte ge upp på mina mål i livet bara för att jag har pojkvän.

Usch, ibland är det inte lätt. Det enda jag kan göra är att hoppas och tro att vi kommer klara av det här tillsammans. Just nu känns allting bättre än någonsin och förhoppningsvis kommer hålla i sig hela vägen. Så länge vi båda anstränger oss och stöttar varandra kommer det ordna sig. Det gör det alltid.