Eftersom my dearest pojkvän har världens sämsta dygnsrytm har han nu gått och lagt sig så här sitter jag ensam i ett hus som inte är mitt och filosoferar. Funderar på att gå ner och hälsa på Carro men min mörkrädsla stoppar mig. På riktigt, jag är 20 år gammal och rädd för att gå ensam i mörkret. Ingen rationell rädsla om våldtäktsmän eller rånare heller, utan det som skrämmer mig är döda flickebarn med långt, svart hår och gamla genomskinliga tanter som står i sina trädgårdar och tittar efter mig (sistnämnda har hänt, jag lovar!). Känns överflödigt att säga att jag inte klarar av skräckfilmer så galant.

Jag önskar att snön kunde försvinna så jag kan börja övningsköra igen. Har lite ångest över att jag fortfarande inte har körtkort, men det är mitt mål för våren. Jag kan ju faktiskt köra hyfsat, behöver bara finslipa lite. Innan jag flyttar till hösten ska jag ha ett skinande nytt körkort i plånboken, på hedersord!

.. hoppas, hoppas, hoppas. Om jag bara får chansen att göra det jag vill, lovar jag att jag ska bli bäst.