Hej, jag heter Sofie Lundberg. Är passionerat förälskad i hamburgare, koriander och smågodis. Och allt som går att äta egentligen. Brinner för ekologi och naturliga, hälsosamma råvaror. Här får jag utlopp för min kärlek för mat och annat som inspirerar mig. Välkommen!
Senast på Burgerland

Barnsligheter

Skriven .
Placerad i "Vardag, "
0 kommentarer
Herregud alltså. Dagens upplevelse har gett mig lite inblick i vad det är för mognadsnivå på college i USA.
Imorse var jag på International Student-möte där vi fick reda på sånt vi redan visste om våra F-1 visum. Träffade en trevlig fransk tjej som hette Marine och vi pratade en stund. Efter det var det något slags mingelmöte i en annan sal och de lockade med gratis mat. "Nice att slippa laga lunch" tänkte jag och gick dit. Vilket jag ångrar lite nu.

Jag trodde att mingel innebar en gå-omkring-och-prata-samt-äta-vibe men när vi kom in skulle alla sätta sig kring ett runt bord. Där skulle man presentera sig och få lite tips från voluntärarbetande student advisors (2:a eller 3:e-årselever). So far so good. Men så plötsligt var det en himla käck liten tjej som gick upp till mikrofonen och talade om att nu skulle vi leka lekar WOOOHO (och här skrek ALLA student advisors i rummet WOOOHO i takt med varandra). Första leken gick ut på att stoppa marsmallows i munnen samtidigt som man skulle svara på frågor. Andra leken var "jag har aldrig" fast en otroligt barnvänlig version ("Never have I ever been in the FIT cafeteria") och sist av allt skulle vi bygga ett slott av godis.

(...)

Det kändes som jag var på dagis igen och att alla var så exhalterade över dessa lekar är beyond me. Här märken man verkligen den kulturella skillnaden på Europeer och Amerikaner. De flesta på skolan kommer precis från high school och har inte upplevt mycket annat än sitt trygga liv hemma. Ingen har festat, rest eller jobbat, det är helt främmande för dom. Dessutom kände jag mig som hundra år varje gång någon frågade hur gammal jag var och när de fick höra mitt svar sa "Oh, so you're in your third year then?"

Ska bli skönt när mina svenska vänner kommer. Känns som man har mycket mer gemensamt med någon från ens egen kultur faktiskt. Trist men sant.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback