En stor del av att gå på universitet är, tror jag, att hitta sig själv och klura ut vad man vill göra med sitt liv. Många som börjar plugga har absolut ingen aning om vad de vill göra senare i livet. Även om jag har en idé om vad jag tycker och är duktig på, vet jag inte heller hur min framtid ser ut.

De senaste två månaderna har varit jättebra. Jag har lärt mig mycket, träffat roliga människor och upplevt saker jag aldrig gjort tidigare. Det känns bra. Men det är också någonting i mitt inre som ibland dyker upp och frågar "Sofie, är det detta du vill göra?". Någonting jag har lärt mig är att det brittiska universitetssystemet inte lämnar mycket rum för kreativitet och initiativtagande. Jag jämför med hur det var på ProCivitas, där vi hade engagerade och passionerade lärare, ambitiösa och målmedvetna elever, och intressanta, kreativa skoluppgifter. På Heriot-Watt (och brittiska uni's överlag verkar det som) saknas detta. Kanske är det en del av kulturen, kanske är undervisning i Sverige annorlunda. Men jag saknar att känna spänning inför en uppgift i skolan. Att använda huvudet till mer än att banka in en massa textboksinformation om teoretisk ledarskap och accounting.

Jag gillar ekonomi, management, och jag hade till och med kunnat gilla accounting om jag fick en engagerad, pedagogisk lärare. Det är inte ämnena i sig det är fel på - det är bristen på ambition och nytänkande hos såväl lärare som mina medstudenter. Det ger ingen stimulans. För många är det säkert tillräckligt, men inte för mig.

Det är mycket möjligt att det blir bättre. Folk pratar om att första året ska vara lite si-och-så för att folk ska kunna sätta sig in i universitetslivet. Waste of time kan jag tycka, men det kanske behövs för vissa. Jag tror bara inte att jag är en av dom. Under årets gångs tänkte jag kolla runt efter alternativ. Nu när jag känner att jag vet bättre vad jag är ute efter kan jag sortera hitta utbildningar jag tror passar mig. Jag tänker definitivt stanna kvar i Edinburgh resten av skolåret - jag har kul och jag gillar verkligen Skottland - och sen får vi se vart vägen bär. Kanske är jag kvar mina fyra år, kanske flyttar jag någon annanstans. Jag vet bara att jag måste göra det jag brinner för. Tills dess kommer jag ge 110% här på Heriot-Watt.